Peter Wahlbeck om bröllop med Sara Mazurs och tuffa tiden

Läget, Peter?

– Jo tack, det är ganska okej.

Pandemin har gjort hål i många kulturarbetares plånböcker. Hur har du klarat dig?

– Det har jag nästan inte gjort. Ingen har sträckt ut sin hand, det tycker jag är katastrof. Ingen med ekonomiska muskler, eller vad man ska säga, har hört av sig. Man är ensam.

Är du bitter över det?

– Nej, men förvånad. För att överleva tar jag ut pension i förtid. Nu överväger jag att ta ett vanligt jobb. Kanske kan jag få jobb på något lager i hamnen.

Vad föreställer dina målningar?

– Glada fantasigubbar. Någon form av surrealism. Det är stora oljemålningar på duk och papper.

Vad får man hosta upp om man vill ha en riktigt ståtlig tavla?

– Mellan femton och tjugo tusen.

Påminner ditt hus om Villa Villekulla?

– Ja, det kan man säga. Inredningen är en faslig blandning. Det finns inte en tallrik som är den andra lik. Och annars… På vintern eldar jag mycket i kakelugnen.

Hur gick det till när din särbo Sara kom in i bilden?

– Vi träffades på en krog i Stockholm. Det är över 20 år sedan. Hon stod där med en del Halmstadsmänniskor och berättade att hon också kom därifrån. Hon hade varit i Amerika och pluggat, berättade hon, och nu hade hon flyttat till Vaxholm. Hon bodde där men pluggade på universitetet. Sedan umgicks vi ett helt år. Efter det flyttade vi ihop – på Söder.

Har relationskurvan varit jämn och fin under alla år?

– När man har ett så långt förhållande är det klart att det händer saker och ting, men vi har inte varit ifrån varandra eller så. Att ha ett förhållande är ingen enkel sak. Det är det svåraste man kan ge sig in på. Vi kämpar med vårt förhållande som alla andra moderna människor, men vi älskar varandra. Sedan några år tillbaka bor vi på olika platser. Jag är för lat, jag kan inte ta hand om barn som skriker och som ska ha mat, jag har inget tålamod när det gäller att tvätta och diska och laga mat. Det får bli på helgerna, det är vad jag orkar med.

Efter hur många timmar ihop med dig brukar Sara börja titta på klockan?

– Efter en timme, ungefär.

Blir det bröllop någon gång?

– Ja, när vi får råd!

Du verkar vara en sympatisk kille, men i oktober 2013 örfilade du en konstgallerist. Brann det i ditt huvud?

– Ja, det kan man säga. Han hade misskött sig, tagit sönder tavlor och inte haft öppet enligt vår överenskommelse. När jag upptäckte det och konfronterade honom, satt han där och ljög. Då örfilade jag honom med ett par arbetshandskar.

Kom polisen farande med en jäkla fart?

– Nej. Han gjorde en polisanmälan, men polisen brydde sig inte om att ta upp den. De tyckte bara att det var löjligt, alltihop. Sedan gjorde han en tidningsgrej av saken. Tramsigt!

Du lär även ha bitit Persbrandt i armen, sägs det. Var det rätt åt honom?

– Ja, för jag kom inte loss. Han var på fyllan och tog ett polisgrepp, han höll på att bryta sönder min arm. Jag fick bita mig loss. Vi är kompisar nu, men bara ytligt. Det är inte mer än att vi hejar på varandra.

I yngre dagar umgicks du flitigt med Peter Siepen, Thomas di Leva, Özz Nûjen och Rickard Olsson. Har ni glidit isär på äldre dagar?

– Ja, absolut.

Vem är din nya bästis?

– Janne Björk heter han. Han är hamnarbetare, trummis och scientolog. Vi har exakt samma humor. Han har lätt till skratt och är väldigt hjälpsam. När jag ber honom om hjälp med olika saker så ställer han alltid upp!

Vilken typ av doft förknippar du med din barndom?

– Min mormor hade en mangel i sin trappuppgång. Jag hjälpte henne att mangla, det luktade alltid så gott där.

Vilken händelse i ditt liv har präglat dig mest?

– Min pappa gjorde en sådan där ”knall och fall”-grej. Han var fullt frisk och bara dog. Carl-Erik, som han hette, var mycket beläst och lärd. I samma veva – när jag var 25 år – blev jag pappa första gången. Allt hände samtidigt och jag hann inte tänka så mycket. Pappas död hann inte sjunka in.

Vad borde du ta itu med?

– Jag har en massa grejer som jag sparat. Jag borde dödstäda nu så att ungarna slipper göra det. Det ser för jäkligt ut.

Slutligen Peter, vilken är den bästa stunden på din dag?

– Helt klart när jag går och lägger mig på kvällarna. Då är jag helt utmattad!

Foto: TT & SVT